Caroline Giertz Caroline Giertz är journalist och har tidigare utkommit med romanen "Stor" på Norstedts. Idag är hon verksam som teveproducent på Nordisk film och som programledare för kultprogrammet Det okända.

Fotograf: Alba Giertz

Vad inspirerade dig att skriva boken?

CG:Det där är ju lite svårt att skriva om. Det var en uppenbarelse jag hade i unga år som till sist resulterade i boken. Jag berättar om hela den grejen i förordet. Men det är motvilligt jag talar om det. Dels för att det är så personligt, dels för att jag nästan ber om att bli hånad… Och det blir jag. Jag ska nog P O-anmäla Hänt Extra för att de förvränger allt och får det att se ut som om jag sagt saker jag inte ens tänkt. I den här veckans nummer står det ”Caroline Giertz, tokig – eller?” Det är väl okej. Det har jag också undrat. Men sen kommer; ”Himmelska krafter har hjälpt mig att skriva min bok. Själv är jag bara ett redskap för dem.” Jag skulle ALDRIG säga nåt så idiotiskt.

Varför tror du att din bok har blivit så populär?

CG: För att fler än jag söker… För att den patriarkala och stränga religion vi fötts upp med är svår att ta till sig för många. För att det är en spännande äventyrsberättelse. För att folk vill ta reda på om jag är tokig, eller inte. Jag vet faktiskt inte.


Vad gör du när du inte skriver böcker?

CG: Jobbar med TV. Jag har varit både producent och programledare för ”Det Okända” på TV4 plus. Nu är det ”Akademien för Det Okända” som gäller. Jag älskar det och TV äter upp all min tid.


Vem är din favoritförfattare och varför?



CG:Det finns många. Robert Graves Molly Keane, Dean Koontz, Robert Jordan, Kurt Vonnegut.


Har du någon ny bok på gång? Om ja, vill du berätta lite om den?


CG:Jag hoppas hinna skriva en uppföljare till ”Ashimas bok” så småningom. Men innan dess är det lite annat på gång. En roman jag skrev, ”stor”, som gavs ut på Norstedts i början på nittiotalet, kommer som pocket snart. Och en annan roman som legat i datorn i tio år kommer ut i höst. Men jag vet inte vad den ska heta ännu.

Vad gör dig glad respektive arg?

CG:Glad… Det är nog bara små saker. Jag har svårt att ta till med de stora. Som när Normal ville ge ut ”Ashimas bok” eller TV4 plus vill att jag ska göra ”Akademien”, ett program jag hittat på och drömt om att få göra i flera år. Då känner jag mest att jag borde bli glad. De stora glädjeämnena är liksom ogreppbara och lite läskiga och går inte att ta till sig. Men ett leende från en främling på stan, en solglimt i en trädkrona eller en snygg fickparkering, sånt gör mig glad.

Arg blir jag sällan. Händer det är det när jag känner mig ringaktad eller blir orättvist behandlad. Eller ser andra bli det.

Vilka tips har du till blivande författare?


CG:Kritisera i princip ingenting när du skriver ner berättelsen för första gången. Det är lätt att trampa sönder en ek när den kryper upp ur jorden. Låt din berättelse växa färdigt och gå in och redigera och analysera först när du har den på papper.


Intervju av Mikael Widéen